Tigerlilja

Fann denna på en väns blogg och fann den roande. Dock retar dåligt formulerade frågor mig så jag korrigerar den stundvis dåliga svenskan i frågeformuleringarna. Utöver detta är jag trots mina egna shoppingvanor rätt trött på jakten på den rätta stilen, att ständigt jaga den rätta looken och de rätta plaggen, så på sätt och vis är jag aningens anti det traditionella modebloggandet.

Köp, använd, kassera? Aldrig på tiden! Mina kläder är valda för att de klär mig och gör mig glad - varför göra sig av med ett plagg enkom för att det inte är i ropet? Min favorit bland LBDs kommer få hänga med många år ännu och den är inne på sin 4e säsong.

1. Hur många par skor äger du? - Enda frågan jag inte bryr mig om att peta i.

 

Beror alldeles på hur man räknar, har väl ett 30-tal som ska säljas/skänkas bort och troligen det dubbla som fortfarande används sporadiskt. Fördelen med fötter är ju att de inte förändras i storlek riktigt på samma vis som resten av figuren, skor är därför alltid roligt att shoppa.

2. Vilken typ av jacka/(-or) har du? - Ärligt talat, vilken svensk äger endast en typ av jacka i ett land med fyra årstider?

 

Det var det där med singularis, i ett lynnigt aprilväder i norra Europa krävs flera jackor, korta, långa och av olika tjocklek. Favoriten är dock en blekrosa sommarjacka med en massa detaljer som gör den så ultrafeminin att den egentligen borde vara löjlig. Den hänger bredvid en svart vintagejacka i äkta skinn som är i mer av bikermodell, som i sin tur hänger invid den tunna olivfärgade skinnkappan.... jaja, ni hajar galoppen - dunkappan ska förpassas till förrådet!

3.Hur ofta rensas det i garderoben?

Rensar och rensar, skiftar garderob årstidvis och rensar endast ut sådant som inte längre passar alls, men det mesta viks prydligt ned i flyttkartonger och sparas till ett annat år - det är fasligt roligt att kunna fynda i sin egen garderob!

4. Hur viktigt är det med märkeskläder? - utgår att det här handlar om att ha "rätt" kläder snarare än märkeskläder i allmänhet.

 

Passform och klädsamt snitt framför allt annat, märkeskläder är endast roliga när de verkligen passar och framhäver den egna figuren. Samtliga märkesplagg i min egen garderob (sportkläder undantaget, liksom mina underbara Levi's curve ID jeans) är inhandlade second hand och de börjar bli några stycken.

5. Vilket är ditt dyraste plagg. var köpte du det , och hur mycket kostade det? - it's all abut the money...

 

Förvånande nog inte min högt älskade guldfärgade balklänning - den var ett riktigt fynd ifrån en bridal boutique i USA :) länge leve online shopping! Dyrast är nog faktiskt en knälång svart jeanskjol från Fransa (den första kjolen kortare än ankellång jag någonsin köpte!) för hisnande 1199:- Den må vara X antal storlekar för stor idag - men den finns kvar ännu i förrådet.

 

Jag är långt mer stolt över mina budgetfynd än de där få dyra undantaget. Budgetshoppingens okrönta drottning föredrar second hand, reor och att fynda i allmänhet.

En mångsidig garderob är en rolig garderob som ger utrymme för att mixa och matcha efter tycke, smak och årstid - och dödar ursäkten "men jag har ingenting passande att ta på mig!"

Och jag som trodde jag vant mig vid storstadspulsen. I ett försök att undvika att krocka med gruppen kvinnor på shoppingrunda som kom emot mig med långa steg och stora leenden tar jag ett steg åt vänster, och hör ljudet av tyg som rivs sönder, mina tights har fastnat i något. Om det ändå vore såväl. Inte enbart strumporna har fått sig en reva, utan även i mitt vänstra lår gapar en reva – och jag kände inte ett dugg, känner fortfarande inte ett dugg men mitt förvånade utrop fångar två afroamerikanska kvinnors uppmärksamhet och medkänsla och de slussar in mig i delikatessbutiken invid där jag helt sonika trycks ner på en stol och den ena av dem sliter upp ett enormt plåster ur handväskan medan den andra försöker få tag på servetter för att stoppa blödningen. Butikens ägare försöker greppa hur jag skadat mig.

 

-          På vattenpumpen utanför, meddelar den ena kvinnan. Hon slog benet i vattenpumpen där det sitter en rostig spik!

 

Rostig spik. Såret behöver rengöras, tejpas och troligen sys. Butiken saknar – såklart – första hjälpenkit och ingen kommer på tanken tvätta såret i kranvatten, säkerligen lika bra det. En av matgästerna räcker fram sin flaska med handsprit och undrar om den kan vara till någon nytta. Vad göra?  Handsprit mot öppet sår och sedan plåster, mentalt gick jag igenom varenda svordom jag kan på tre språk. Nästa överraskning var att ingen visste var närmsta akutmottagning fanns och jag fick ett fascinerande förslag.

 

-          Om du går två kvarter till så kommer du till ett apotek, de kan avgöra om du eventuellt måste till sjukhus för att sys.

 

Plågsam promenad under vilken folk tittade på mig som vore jag självaste ringaren i Notre Dame… Väl framme vid apoteket slussas jag snabbt upp till övervåningen och deras farmaceut som efter att ha kastat ett öga på det fortfarande blödande såret ringer efter en ambulans.  Ambulanssjukvårdarna bedömer lika snabbt att jag behöver sys och en stelkrampsspruta så iväg förs jag till Beth Israel sjukhus på södra Manhattan.

Beth Israel, en upplevelse i sig kan jag säga efter närmre 5 timmar på akuten. Den kvinnliga ambulanssjukvårdaren leder mig fram till en stol och jag möts av ett välkomnande leende från en av hennes kollegor som hävdar att:

 

-          Det är i alla fall en ren stol.

 

Vad han menade med detta stod ganska snart klart för mig. Den patient som mannen med det varma leendet vakade över var långt ifrån ren, utfläkt över två andra stolar, full som en kastrull. Bandana knuten runt huvudet, ett stycke nylontyg runt halsen, en vit ansiktsmask, 4 par byxor av olika längd och tyg. Ideligen svärandes på spanska med oförglömliga fraser såsom ”jag ska döda din smutsiga h*** till kollega”. Trevligt sällskap på akuten helt enkelt.

 

De kommande timmarna stod denna man både för en del skrämmande utspel och en hel del underhållning.  Jag höll mig på min kant och fick snabbt sällskap av ett flertal av mer normala patienterna som väntade på hjälp, ingen ville befinna sig alltför nära den kraxande, flaxande – stundtals snarkande - fyllkajan. Normala kallar jag oss, i jämförelse med den brokiga blandning människor som trängdes på denna långt ifrån fläckfria akutmottagning.

 

När jag slutligen får träffa den empatiske judiske läkaren som berättar anekdoter under hela mitt besök, är dennes reaktion på min skada:

 

-          Åh, de sa mig att det bara var ett sticksår, men det där är ju ett djupt skärsår. Jag trodde bara du behövde tejpas ihop och sedan skickas hem, men du behöver sys. Hur längesedan skar du dig och på vad?

 

Ljuvligt, felaktigt inskriven på akuten vilket orsakade en längre väntetid. Stelkrampspruta, halvdussinet bedövningssprutor, 7 stygn och ett recept på penicillin senare får jag vägbeskrivning till närmsta apotek.  Dit haltar jag via närmsta öppna pizzaställe där jag träffar på en kirurg på väg till sitt nattskift på samma sjukhus jag nyss lämnat

 

-          Did you just come from the hospital?

 

Var frågan jag fick. Haltandes med sönderrivna strumpor, stor kompress på låret och sjukhusets band kring handleden var det nog tämligen lätt att konstatera att ja, det hade jag. Hur som, med en hästdos penicillin och en uppsjö bandagamaterial tog jag mig via tunnelbanan tillbaka till hotellet där jag möts av dagens mest upplyftande överraskning, trasig hiss. 8 trappor har aldrig känts så långa.

 

 

 

Åter från den lilla arbetstripen till NYC. Dagarna var fullspäckade från morgon till kväll då jag efter att ha checkat av mailen vid 22-23 snåret stöp i säng varje kväll och sov som en klubbad säl tills dess det var dags att masa sig iväg till nästa arbetspass nästföljande morgon.

Lite annat än arbete hanns dock med iom att jag föresatte mig att alltid börja kl 8 om morgnarna, ta snålt med pauser och försöka vara klar vid 17.30. Vid denna tidpunkt har det mesta 'turistigt' stängt men butiker, caféer och alla gator finns att tillgå. Sagt och gjort, kvällarna gick åt  till att promenera gata upp och gata ner, in och ut ur butiker oftast med en mugg Starbucks kaffe i högsta hugg.

Ödet ville som så en dag att kamerabatteriet skulle ladda ur - varpå jag fick ett gyllene tillfälle att promenera i Central park i duggregnet. Medan jag gick vid den lilla sjön (?) slog det mig att jag gladeligen skulle haft löparskorna med mig ochs prungit en runda i det svalkande regnet på stigen under de dalande höstlöven. En annan gång.

Annars kan jag varmt rekommendera en tur med Staten Island ferry, om vädret är någorlunda bra,  och se manhattan från böljan det blå, tar en timma tur och retur men väl värt det. Vyn är underbar, fiskmåsarna flyger längs med färjan, duvor agerar fripassagerare och ett och annat fartyg lotsat ut mot öppet vatten. Man kan även roa sig med att skåda färjan som tar turister ut till frihetsgudinnan, och den evighetslånga kön som väntar dem.

To be continued - studierna kallar. Foton och annat smått och gott väntar

...eller säg att det åtminstone är så att hon "bara" flyttar till Tyskland. För inte kan de med lämna mena att hon...

Detta var tanken som formades i mitt huvud när jag började läsa vad som skulle ha kunnat vara en helt vanlig statusupdatering på facebook, men det var såklart ingen vanlig uppdatering. Inget grymt skämt. Ingen Tysklandsflytt. Inte ens min vän som skrev, det kan hon inte mer. De ord som följde var från Madelene "Supermadde" Lundgrens föräldrar som lät meddela att hon inte längre finns hos oss. Chocken var förlamande - tårarna många och förblindande.

Att allting har en mening, det tror jag inte på - jag ser ingen mening i att en ung människa med stor aptit på livet, ett överflöd av energi och vilja att hjälpa och inspirera andra ska ryckas bort precis när denna börjat finna sin vrå i världen.

Fick du någonsin din bok skriven vännen? Jag skulle så gärna läst den, bara dina blogginlägg om din kamp för livet, som du vann, rörde mig till tårar. Den styrkan inspirerade, din energi smittade och din värme stöttade.

Nog för att jag alltid planerat att se programmet 'Mot alla odds' men inte hade jag kunnat drömma att det vore enda möjligheten att se dig tala, le och kämpa och skratta igen. Nog trodde jag att vi återigen skulle ha setts i verkliga livet.


Man tror så mycket...

Hmmm, Italien bloggandet fick visst ett abrupt slut. Istället för att skriva ägnade jag mig åt att leva fullt ut den lilla tid jag hade i den bygd som ligger mig så nära om hjärtat. Men i sinom tid kommer här dyka upp inlägg med anekdoter, var så säkra! Möjligen i samma kåserande form som det inlägg jag publicerade om det stora köksgrälet - 09 :)

Jag tar mig inte längre tid att blogga. När jag väl skriver vill jag inte publicera något oegenomtänkt, ett hastverk. Alltför många gånger har jag suttit och stirrat på en blank skärm och funderat vad har jag att säga idag som skulle kunna intressera någon? Inte heller hade jag ork att i skrift fästa all den smärta som den spruckna drömmen kostade mig när förhållandet slutligen brast förra året. Det som inte dödar, härdar säger min underrubrik till bloggen och mig skall ingen knäcka.

Livet handlar om att leva det fullt ut - hur pressad tiden än må vara. Efter år med  högre studietakt än 100% och nu på sistone kombinatonen av arbete och studier på avancerad nivå känns ett visst mått av stress som gammal skåpmat. Och står valet mellan att skriva om hur fantastiskt roligt jag haft det, och att ha roligt i goda vänners lag en liiten stund till - vinner alltid det senare alternativet.

Förändringar i korthet sedan 2009

• Jag har uppgraderat från studentrum till studentlägenhet. En mysig liten bostadsyta :)
• Den inte så lilla kattungen Rocky delar denna bostadsyta - han anser sig äga mig och jag invänder inte
• Sedan drygt ett år tillbaka har jag ett mycket givande, inspirerande och intressant arbete och lika intressanta och inspirerande arbetskamrater
• Påbörjade samtidigt en masterutbildning med inriktning utbildningssociologi ( borde jag inte plugga just nu?)

Precis som förr fungerar matlagning och shopping alldeles utmärkt som terapi. DOCK gäller totalt shoppingförbud - annat än planerade inköp av sådant jag absolut behöver. Någon som vågar gissa hu länge DET förbudet kommer hålla denna gången?

A determined woman, with a passion for life, travelling alone in Tuscany

I know my English isn't the always the best, but with an italian keyboard, believe me it's a lot better than  trying to write in Swedish... As I landed at Pisa airport I was told there was a strike - no busses or trains departuring for the upcoming 24 hours... They suggested I'd take a cab into town and then back to the airport the following, morning to take the airport shuttle  departuring for Siena. The one and OLNY connection.

Luckily I had booked a night at a hotel in Pisa, very close to both the leaning tower and to the trainstation - so no problems. Once arrived at the hotel I was recommended a nice local retaurant where you "ate well and spent little". It showed up a popular and crowded place. This wasn't a problem either, since almost immediately two men (later I knew they were both in the military) made me a seat at their table and kept me company.  We laughed, talked, ate a simple but deliscious supper and drank local red wine - Chianti type. All in all a very pleasant first evening.  One of them had recently been promoted - he ended up paying for the whole dinner, my dish included.

Life has its moments, and many of them are good. I'm back in Siena, a town I know almost as well as my native city, and this time is  mine, all mine - and I wont let anything bring me down.

Skickade in min sista tenta för denna terminen vid halv tolv inatt. Försöker fortfarande smälta att jag är ledig och fri att göra absolut precis vad jag vill de kommande tre månaderna. (inom väldigt strikta budgetramar dock). Jag har avstått ifrån att söka sommarjobb för att få tid till att ta itu med alla de projekt som blev liggandes när jag åkte till Siena.

Det kommer sorteras, slängas och traderas en hel del. Alla gamla anteckningar och handuts från 2 års studier bara väntar på att komma på plats i en välorganiserad pärm. Och alla de garner som bara blivit liggandes ska förvandlas till de stickade klädesplagg de var tänkta att bli för länge länge sedan. Kort sagt, sysselsättning kommer att finnas om jag så vill.

Ännu så länge är jag dock kvar i Uppsala där jag väntar in den nya kylen som ska levereras till korridoren i veckan. Med hopp om att få en hylla ngnstans i mitten - och med visshet om att jag slipper att maten ruttnar för mig i kylen. Den gamla har tydligen en kompressor som inte fungerar som den ska. Jag AVSKYR att slänga mat - det är verkligen att kasta pengar i sjön...

sådär kära vänner - sitter jag vid tangenterna. denna gång som ett slags tentaflykt. Jag har den senaste månaden tenterat av motsvarande 75% av en termins högskolestudier och kämpar med de sista 25% som består av bedömning av elevtexter. och för er som råkat missa det - jag är alla mina stavfel och krångliga formuleringar till trots ett högst språkkonservativt blivande lärarmonster.

nu ser jag fram emot sommaren - att få ligga under en björk och vifta med tårna och läsa, alternativt utsträckt vid sjökanten iförd mina nyinlöpta bikinis (som för övrigt åt upp stora delar av. min sommarbudget)

inte vilken bok som helst ska läsas dock, utan det är Manzonis "De trolovade" i originalversionen från 1842 som skall läsas på originalspråket för att sedan ligga till grund för min c-uppsats. hur som, det skall läsas i skuggena v en björk, eller möjligen syrenbuske. må låta tungt, men det är faktiskt en bra bok om två arma italienska bönder som kämpar för att gifta sig, men som hindras av den mäktigt spanske adelsmannen. i deras väg kommer dessutom ett krig och så digerdöden. allt mycket spännande. vem älskar inte en dramatiskt kärleksberättelse?

åter till rättningsuppgiften, att rätta är inte så svårt - men att motivera sin betygssättning utifrån kurslitteraturen är desto svårare... men givande - jag var till 90% överrens med mina kolleger när jag under min förra praktikperiod (i engelska) satt medoch rättade de nationella proven. inte så illa för en lärarkandidat - tycker jag själv

Ett steg närmre tant - om det är vid 25 eller vid 30 man fyller tant minns jag ej - men det spelar på det stora hela ingen roll då man inte är äldre än man känner sig.

Den enda som hunnit gratta mig ännu är söta Hannah som kom förbi här på en fika igår bärandes på ett stoooort rosa paket.  Nu är jaga  stolt ägare till ett par mycket fina thekoppar i turkost porslin. Tack vännen!

och fler ska de bli. har äntligen tagit mig i kragen och börjat sortera ur min garderob som nu är ett par nummer för stor.
så ni som vill fynda vårkappor i skinn och vraka bland läckra skor kan ju kika förbi alias josie_k på tradera

då var det dags igen - efter imogron klockan ett är terrorväldet slut. (tillfälligt). då skall tentan nämligen vara avklarad och detta koffeinmissbrukande nervknippe ha bevisat att hon är bäst på italiensk språkhistoria och lingvistik.

om man skull ta och anteckna lite stödord kanske...

som jag analyserade när jag läste engelska och som poppar upp i minnet då och då

When we two parted - Lord Byron

Ok, då ska man anamma lite studiemoral då. har dessvärre varit lite halvt om halvt däckad i veckan - men har trots det fått klart hemtentan i svenska. och jag är så GLAD! Fick tillbaka lärarrespons på en annan text jag lämnat in (en text som är åt det mer journalistiska kåserande hållet) och min lärare hade INTE ETT ENDA ONT ORD att säga om texten. istället uppmanade hon mig att försöka få den publicerad! synd att man inte har några connections...

Så, frukost och sedan heldag med mina böcker i italiensk språkhistoria och lingvistik. jag har en vecka på mig att plugga parallellt med de övriga studierna. Det ska gå vägen nu när jag är friskare. Tog mig en dag ledigt igår och bara vilade, men det dåliga samvetet gnager... Dessvärre har jag börjat bli fruktansvärt studietrött... inte bra då jag har 2 c-kurser kvar innan examen. MEN just därför har jag bestämt mig för att inte söka något sommarjobb. jag var smart nog att lägga undan mina stipendiepengar från Italien så på dem klarar jag sommaren.

nedräkning 5 tentor till sommarlov, bara fem tentor till sommarlov... och efter den första är det påsklov! (nästan, ligger lite svenska ivägen - men bara lite)