Tigerlilja

Osams med mig själv.
Osams med min älskade mamma.
Osams med min framtid.

Valfri ordning på ovanstående eller en enda röra. Jag är fruktansvärt trött på att vara så fruktansvärt duktig, ännu mer trött på att få det slängt i ansiktet. Fröken duktig. Troligen det värsta man kan få för sig att säga om man vill såra mig, av diverse anledningar.

Samtidigt vet jag att jag är beroende av mitt organiserade kaos - att alltid vara klar i tid, att förstå. Jag måste helt enkelt delvis vara denna duktiga person för att orka.  Jag behöver mål och mening. Har stora problem med att bara vara. Ni som känner mig vet exakt hur nojjig jag är med mina studier - jag bara måste prestera. Jag är ingen utpräglad tävlingsmänniska - verkligen inte. Men att vara duktig bleve tt sätt för mig att utmärka mig när jag var liten, och det sitter djupt i min självbild att jag är duktig, kan mycket.

och så den ständiga frågan - var hör jag hemma?