Never again
Satt och bläddrade bland gamla foton och nästan föll av stolen när jag kom till en av bilderna som togs Valborg 06. För inte kunde det väl ha varit fullt så illa? Inte såg jag väl ut så? Eller..? Jo - den sorgliga sanningen var just att det var det jag gjorde. Det fotot togs knappa 5-6 veckor innan jag i juni samma år började med Cambridgekuren. Den sommaren bytte jag klädstorlek två gånger i månaden och när höstterminen drog igång var jag 24 kg lättare (och väldigt många kronor fattigare - fasen vad kläder är dyrt...)
Trots den snabba viktminskningen - stod under vakande öga av kostrådgivare/viktcoach (och som inte det räckte, min familjs vakande ögon) - lär man sig med Cambridge kuren hur man ska lägga om sitt tänkande kring sin kost och sitt liv i allmänhet. Mycket kritik tiktas mot att sk VLCD dieter inte lär en hur man ska leva rätt, men denna kur kommer med instruktioner. För mig var den en start och en hjälp att bryta mina vanor - de var många och svåra att bli av med.
Jag tänker INTE visa er det fotot - det finns bara kvar som en påminnelse till mig själv om att aldrig, aldrig låta det bli så igen. Samtidigt är det alldeles utmärkt att plocka fram de dagar man står och vänder och vrider sig framför spegeln och gnäller över de valkar som trots allt finns kvar. Inget känns särskilt fruktansvärt efter en enda blick på det fotot.
Det är lustigt hur sned ens självbild kan bli till och från - som störst upplevde jag inte mig själv som full så stor. Nu betydligt lättare ser jag mig själv i regel som betydligt större än vad jag egentligen är, det säger något om hur lång tid det tar att ändra sin självuppfattning...
Visst pendlar jag lite i vikt nu och då av en den ena än den andra anledningen - men nu är det desto lättare att hamna på rätt köl igen - för aldrig, aldrig ska det få bli så illa igen.
Trots den snabba viktminskningen - stod under vakande öga av kostrådgivare/viktcoach (och som inte det räckte, min familjs vakande ögon) - lär man sig med Cambridge kuren hur man ska lägga om sitt tänkande kring sin kost och sitt liv i allmänhet. Mycket kritik tiktas mot att sk VLCD dieter inte lär en hur man ska leva rätt, men denna kur kommer med instruktioner. För mig var den en start och en hjälp att bryta mina vanor - de var många och svåra att bli av med.
Jag tänker INTE visa er det fotot - det finns bara kvar som en påminnelse till mig själv om att aldrig, aldrig låta det bli så igen. Samtidigt är det alldeles utmärkt att plocka fram de dagar man står och vänder och vrider sig framför spegeln och gnäller över de valkar som trots allt finns kvar. Inget känns särskilt fruktansvärt efter en enda blick på det fotot.
Det är lustigt hur sned ens självbild kan bli till och från - som störst upplevde jag inte mig själv som full så stor. Nu betydligt lättare ser jag mig själv i regel som betydligt större än vad jag egentligen är, det säger något om hur lång tid det tar att ändra sin självuppfattning...
Visst pendlar jag lite i vikt nu och då av en den ena än den andra anledningen - men nu är det desto lättare att hamna på rätt köl igen - för aldrig, aldrig ska det få bli så illa igen.
Kommentarer
Trackback