Tigerlilja

Halleluja! Inget mer "är du irländska?" varför färgade jag inte håret ljusbrunt tidigare? Senaste halvåret har jag inte kunnat ta ett steg utanför dörren onsdag/fredags/lördagskvällar (m.fl.) utan att mötas av ett meningsutbyte av liknade sort:

- Är du irländska?

- Nej

 Men, amerikanske då?

 Nope

- Jamen, fransyska?

Skakar på huvudet till svar

- Engelska då?

- Inte det heller

- Jamen varifrån är du?

- Jag är svenska

Du är ju inte blond!! (detta uttalande följs alltid av höjda ögonbryn och hakor som faller till marken...)

Detta samtal har jag haft x antal gånger de senaste 8 månaderna. Varför? Jag har haft håret färgat i en mättad rödbrun hyfsat naturlig ton, av autentiska irländare kallad 'auburn'. Inga förutfattade meningar här inte. Ljus hud, blågröna ögon, rött hår - jepp, där har vi en irländska och alla svenskar är blonda (och enligt den allmänt rådande opinionen - söta)*s*

'Visst gissas det fortfarande om varifrån jag kommer, men nu låter det lite annorlunda. För fem minuter sedan när jag öppnade dörren för en representant från en nyöppnad bokhandel så misstogs jag för 3e gången för italienska! Smickrande, eftersom jag i regel dessutom hunnit öppna munnen och sagt några fraser innan de frågar ifrån vilken region jag kommer ifrån, för senesiska talar jag ju inte.

Iofs kan ju tilläggas att jag både i Pisa och Rom även som rödhårig misstogs för att vara italienska, men, men, Siena är en stad full av utbytesstudenter och rödhåriga italienskor är inte så vanligt om man nu inte använt en hel massa färg (och de färgerna ser INTE naturliga ut för fem öre ...)

Hm, dock är jag nu också medlem i en italiensk bokklubb... Hur sjutton gick det till? Jaja, böcker läser jag ju i vilket fall som och kan man få dem rabatterade - varför inte? Får pallra mig upp till Firenze och spana in bokhandeln alternativt surfa in på nätet och plöja boklistor, på italienska såklart ;)