Tigerlilja

Mao - julfirande med familjen följt av nyårsgasq med goda vänner. Hár idag klämt mig i den svarta axelbandslösa klänningen, och ja - JAG HATAR MITT MELLANGÄRDE!!! Klänningen sitter bra sånär som på mitt slappa mellangärde. Går med lite god vilja att maskera med den underbara stildetaljen skärp - men sitter och överväger införskaffandet av en backup-klänning. Jag menar hallå - det är jul = massa god mat, gott att dricka, godis och lite motion... orka göra situps...

Satt här och blev lite orolig då jag aldrig fick ngn kallelse för min konisering - så jag ringde upp kvinnokliniken för att fråga vad det hade blivit av min tid - jag vill ju bli av med de där förbaskade cellerna!
Tydligen har de haft enormt med krångel med sina köer så antingen får jag vänta till i februari (vilket inte är hela världen då jag ännu så länge bara lider av lättare förändringar) eller också i MELLANDAGARNA. jamen herre jösses...

Också detta eviga problem med 'var bor du, var e du skriven'. Pendlar ju fortfarande mellan städerna men är skriven hemma - tydligen väldigt svårt att förstå. Och så nästa underbara fråga 'ja, vi skulle vilja veta när du har dina månatliga blödningar' och så blir de förbryllade när man svarar att det har jag inga. detta som biverkning på minipillrerna, väldigt vanlig sådan. kan man ju tycka att en sköterska på gyn borde känna till då det står i min journal - men men, tydligen inte. 

Jaja, i sinom tid får jag min tid...

två avklarade, en kvar... litteraturtenta - nutida italiensk skönlitteratur med ordkunskap. Sitter och skummar igenom de aktuella romanerna, gäller att fräscha upp minnet. trots att jag ideligen jobar med mitt aktiva ordförråd får jag nog lov att gå på språkkänslan och be en bön för att jag lyckats lära mig de ord den käre läraren valt ut. snart över - en tenta, en föreläsning -sedan jullov.
gud så skönt...

Tja, att jag kan snacka det vet de flesta ju redan - men nu är det dokumenterat, VG i italiensk kommunikation på A-kursen. Betyget vägs samman med tidigare fonetiktenta som även den slutade med ett VG i oktober.  VG på grammatiken dnu en 13e och saken e klar, då får jag mitt slutbetyg på kursen  med den bokstavskombination jag önskar mig.

hej omvärlden. jag finns kvar fortfarande, begravd någonstans under mitt bokberg. december innebär trippla tentor i italienska till det samlade värdet av 21hp av totala 30 i italienska denna termin. ingen stress - bara för skojs skull har tentorna planerats in till 10-13-17 tackar, tackar.

de timmar som inte går åt till sovande och pluggande fördelas just nu på följande:
*ätande, samt tillagande av det som skall ätas
*joursamtal hem - ngn måste ju hålla mina negativa tankar undan när stressen blir som värst - TACK mamma!
*transportsträckor, man ska än hit än dit
*ngt enstaka möte med vänner - dop, eller intag av högoktanigt kaffe
* i viss mån julshopping
*rekreation framför facebook och msn messenger - mina fönster mot världen

JO, min tenta är försvunnen sedan 2 veckor.  Underbart - kul, eller kanske inte. Någonstans i Sverige finns ett REK på vift innehållandes min tenta på 7,5 hp. Vad göra? Vänta, hoppas, böna, be och försöka hålla ångesten över vad som händer om den inte återfinns borta. Bläh! Det tog 10 dagar innan någon ens reagerade - suverän organisation detta...

Nåväl, hittas denna tenta är det "bara" 3 tentor i december och hemtenta i januari innan nya terminen drar igång. är man lite effektiv kanske man tom kan ta sig en hel veckas vila under jul/nyår - hoppas kan man ju. 3,5 - 4 - 4,5 vecka till dessa underbara tingestar. jaja, läser man på mer än 100% är det bara väntat att liver består av att vänta på a) tentor b) tentaresultat.

Jag får se det positivt, är färdig lärare juni 2010 om allt nu bara går som det ska - och sista terminen bör ju vara ganska rolig med praktik och exjobb - men vad vet man?

Möjligen har studieångesten lagt sig något sedan förra helgen då jag inte visste om jag ville krypa in under sängen och gömma mig eller brista i gråt. Varför ska jag drabbas av sådan prestationsångest varje gång det närmar sig tenta? Nåväl, ett andetag och ett fonetikt tecken  närmar sig den första av de 3, och jag knåpar som bäst på tenta nummer 2 - den i italiensk litteratur. Det går nog faktikt lite för bra på idéfronten för denna och den hotar att bli alldeles, alldeles för lång. Språket behöevr dock ses över och än återstår 3 frågor att besvara.
 
Lustigt, har senaste dagarna råkat ut för att två kära vänner använder samma uttryck 'oceaner av tid'. Min fundering är att man har oceaner av tid att spendera när man väntar på något, eller har extremt långtråkigt och att man i övriga fall så gott som konstant lider av ngn form av tidsbrist/tidstress ångest/stress.

Ta mitt nu som exempel - jag har lagt ner 10 timmar på studierna idag - men har inte den blekaste aning om vad jag ska ta mig till med min tid nu, att studera mer gör nog vare sig till eller från då hjärnan känns ganska mosig. Och vad händer då? Jo - dåligt samvete över att jag inte läser... Suck!

Tja, de är faktiskt 3 stycken innan sista oktober. Den första är en hemtenta och den har jag börjat sätta tänderna i - hittills går det hyffsat men den hotar att bli alldeles för lång. och mest bedrövligt är att jag VET att jag skulle kunna ha första utkastet klart imorgon kväll om jag la manken till, men jag känner inte riktigt den där motivationen som krävs för den saken. har dock kört en rejäl brainstorm och kan snabbt kraffsa ner det till ett första utkast om det kniper (eller jag drabbas av akut studiemotivation - föga troligt).

Sedan kommer rysaren - italiensk fonetik. Me not like...
Sist toppar vi det hela med svensk språklära komplett med ljudlära, inte lätt det heller - men den ligger längst bort i tiden så den känna i nuläget inte så farlig. Dock ackompanjeras den av 2 stycken recensioner som känns mindre roliga, som ska in dagen innan tenta - dem oroar vi oss för den 19e EFTER fonetiktentan.

Idag är första dagen då paniken över tentor inte snudd på kväver mig. Jag gillar inte att tenta, jag gillar att lära men hatar att tenta. Brörjar faktiskt fundera på om dn konstanta närvaron av prov i skolan kan ha ngt att göra med ett slags vendetta från tentatrötta blivande lärare? Den frågan jag ställer mig ganska ofa numera är - hur mäter man egentligen kunskap? vad är verklig kunskap? Hur redovisar man bäst denna verkliga kunskap hur skaffade man sig den i första fallet?  Hör på mig  - mina lektorer skulle vara stolta över dessa frågeställningar. bra, hon tänker - mission accomplished - hon är förvirrad, nästan färdig för katedern.

En halvdags studier - dvs 4 timmar - när jag borde läsa ca 10-12 timmar om dagen? suveränt... not. vete sjutton var jag har mitt huvud idag - inget blir som det ska. Tänker ett ord - skriver ett annat. glömmer slå på spisplattor, bränner maten. Toppendag helt enkelt. tack gode gud för att jag är lektionsfri imorgon...

Tycker ni att jag är väldigt tyst i bloggen? Tja, jag har inte så mycket för mig. Jag pluggar, oroar mig för att plugga för lite, fördriver tiden vid datorn och lagar någon gång mellan varven mat. Dricker alldeles för mycket kaffe, sitter alldeles för länge på facebook, pratar definitivt för mycket i telefon, sover (ok antal timmar men inte alltid så bra), sprnger, chattar vid msn, går på lektioner, nätshoppar (huga, borde sluta) och tar å och då ngn fika med en vän. Det händer helt enkelt inte så fasligt spännande saker - jag lunkar framåt i min vanliga sävliga oorganiserade vardag - som alltid.

Vänta ni bara, snart kommer denna blogg att drypa av tentaångest - får ut en hemtenta i italiensk litteratur nu den 7/10 1/11är det prov på svensk språklära och någonstans däremellan ligger fonetiktentan i italienska.

Får se om jag får ngt läst ikväll/natt. Dygnets vakna timmar har istället ägnats åt att ringa ett par vänner, fika med Hannah som jag inte sett sedan jag for hem från Italien samt att jag städat igenom och organiserat kökshyllorna så att även mina saker får plats. Rent, prydligt organiserat kan man nu beksriva skåp och lådor i det lilla studentpentryt. Har även gått en promenad förbi Ica Väst och handlat diverse ätbara ting - dags att lära sig hushålla med pengar i Sverige igen - det är så mycket billigare att leva och äta i Italien...

Jag har bara saknat internet ett tag, och efter det saknades inspirationen att skriva något överhuvudtaget. Nåväl, nu är jag installerad i mitt tillfälliga studentboende där jag kommer att bli kvar tom december - och sedan får vi se vart jag hamnar. jag har ju som bekant ingen större lust att köpa mig en bostad och hyrsrätter som rättar sig efter en students plånbok växer inte på träd i Uppsalatrakten. Inte heller känner jag för att pendla mina sista tre terminer så - vi får se.

Denna dublett är beboelig och med trevlig tjej boendes i rummer bredvid. Stort minus för de orangea väggarna som kontrasterar mot den turkosblåa fotöljen som någon bestämt SKA stå i rummer och liksom övriga möbler INTE får flyttas på. Rummet är för övrigt stort och skulle lätt ha svalt hela mitt möblemang - om det nu inte hade varit möblerat med möbler med flyttförbud. Stolen döljs just för närvarande under en svart fleecepläd - vlket lyft. Här ska även svarta spetsgardiner upp istället för de uråldriga vita som hänger på plats nu.

Köket är föga upphetsande liksom badrummet - men så är inget gjort här sedan femtiotalet, och det är faktiskt inte hela världen så länge det går att använda och är mögelfritt (till skillnad från många boenden för studenter i Italien). Det lilla kyl och frysutrymmet är dock för mig ett rejält minus - jag som gärna både handlar och lagar mat och lägger i frysen kan glömma detta framöver.  En halv frys och en halv kyl ska delas på två - så det är inte stort. Spisen har bara två plattor - en stor och en liten, men den har iaf en ugn inbyggd!

ett plus till - den ligger nära både campus och gymmet - så när förkylningen går över bör jag kanske masa mig iväg och införskaffa gymkort? den som lever får se - träningskläder är iaf beställda.

Satt och bläddrade bland gamla foton och nästan föll av stolen när jag kom till en av bilderna som togs Valborg 06. För inte kunde det väl ha varit fullt så illa? Inte såg jag väl ut så? Eller..? Jo - den sorgliga sanningen var just att det var det jag gjorde. Det fotot togs knappa 5-6 veckor innan jag i juni samma år började med Cambridgekuren. Den sommaren bytte jag klädstorlek två gånger i månaden och när höstterminen drog igång var jag 24 kg lättare (och väldigt många kronor fattigare - fasen vad kläder är dyrt...)

Trots den snabba viktminskningen - stod under vakande öga av kostrådgivare/viktcoach (och som inte det räckte, min familjs vakande ögon) - lär man sig med Cambridge kuren hur man ska lägga om sitt tänkande kring sin kost och sitt liv i allmänhet. Mycket kritik tiktas mot att sk VLCD dieter inte lär en hur man ska leva rätt, men denna kur kommer med instruktioner. För mig var den en start och en hjälp att bryta mina vanor - de var många och svåra att bli av med.

Jag tänker INTE visa er det fotot - det finns bara kvar som en påminnelse till mig själv om att aldrig, aldrig låta det bli så igen. Samtidigt är det alldeles utmärkt att plocka fram de dagar man står och vänder och vrider sig framför spegeln och gnäller över de valkar som trots allt finns kvar. Inget känns särskilt fruktansvärt efter en enda blick på det fotot.

Det är lustigt hur sned ens självbild kan bli till och från - som störst upplevde jag inte mig själv som full så stor. Nu betydligt lättare ser jag mig själv i regel som betydligt större än vad jag egentligen är, det säger något om hur lång tid det tar att ändra sin självuppfattning... 

Visst pendlar jag lite i vikt nu och då av en den ena än den andra anledningen - men nu är det desto lättare att hamna på rätt köl igen - för aldrig, aldrig ska det få bli så illa igen.