Ena foten framför den andra...

Skulle dock underlätta om inte tankarna snurrade runt i huvudet som ilskna bin. Det spelar ingen roll riktigt vad jag gör med dem, humöret växlar från hyffsat lugn med 'det ordnar sig attityd' till nattsvarta tankar och näst intill panikångest... Av ngn lustig anledning infinner sig den sistnämnda i sådana intervaller att det stör min sömn och det har fullkomligt slagit ut min hunger. Jag får se det positivt - slipper ångesten över de där p-piller/italienkilona - närmar mig tom den trivselvikt jag ahde strax innan jag åkte. Kanske skulle lansera bristande hjärta som bantningskur?

Dock skäller min frissa på mig - jag släpper hår 'vad går du på för diet den här gången då då?'
Tja, vad ska man säga? När det man i huvudsak lyckas peta i sig yoghurt och kaffe så... Dock finns det tillfällen då jag lyckas få i mig mat - om inte annat mer eller mindre tvingar de mina i mig föda med jämna mellanrum. det trugas med godbitar. jag kan faktiskt nästan le åt eländet, till och från.

Frissa - tja, i tappert försök i onsdags när jag nästan intalat mig att tiden löser allt klippte jag min ngt vildvuxna slitna hårman och slängde i en ljusbrun toning. Tyvärr är luggen för kort och jag alldeles chockad över skillnaden mellan det brunröda hårsvall ajg ahft i ett hår och detta mörkbruna med röda reflexer. Eller också är jag bara allmänt anti...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback