Tigerlilja

Jag har aldrig varit någon morgonmänniska. De som känner mig har med tiden lärt sig det att man gör bäst i att hålla sig lite på sin kant tills dessa att koffeinet i morgonens allra första kopp kaffe hunnit ut i blodomloppet och förvandlat den sömndruckna, surmulna minen till ett något mer välvilligt, om än tveksamt, leende. Om inte finns risken att det kommer en kaffekopp flygandes följt av ett surt muttrande, och så var den morgonen - och resterande del av dagen - förstörd. Jo, jag är medveten om mina brister och stod faktiskt och smålog åt dem medan jag väntade på min lilla napolitanska kaffebryggares fräsande bubblande som signalerar att den espresso jag inleder min dag med är färdig att intas, väl medveten om att jag kommer få en stund för mig själv med mitt morgonkaffe innan mina italienska conquiline kommer inrasande i köket. Kaffekokaren bubblar äntligen och med ett nöjt leende lyfter jag min napolitana från gasspisen och häller den aromatiskt doftande drycken i en stor mugg med mycket, varm mjölk. Latte på morgonen anses lite utländskt av de flesta italienare men det struntar mitt lyckliga hjärta i, för utlänning, det är jag ju.

Andas in den ljuva doften av espresso, sippar på den skållheta drycken och lyfter blicken. Utanför min balkong brer det toskanska landskapet ut sig, där morgondimman som dansar över olivodlingen på andra sidan sluttningen skingras av solens första värmande strålar. Med blicken fäst på huset på andra sidan dalsänkan drar jag fram stolen till balkongdörren. Undrar just vad det huset en gång var - en liten självförsörjande toskansk bondgård? Ett kloster? Idag verkar det i vart fall tjäna som resort och konferensanläggning. Vilken underbar plats för livets glada fester resonerar jag och sluter ögonen. Doften av de vårblommor som nyss slagit ut i sluttningen ner mot vägen når mina näsborrar och jag ler nöjt. Kanske att jag är på väg att bli mer av en morgonmänniska i alla fall. Lugnet, tystnaden, den toskanska värmande solen, och gott väldoftande kaffe - vissa morgnar är det skönt att bara finnas till.

-Giusepppinaaaaaa!!!! Tystnaden bryts bryskt av Anna som kommer infarande i köket med sin vanliga hållning av potatissäck iförd sin urblekta Musse Pigg prydda pyjamas och med håret på ända.

- Giuseppina! hojtar Anna upphetsat, gestikulerande vilt med händerna som alltid. - Nu vet jag vad det är som luktar så illa när du lagar mat.

Ok, tänker jag, tag tio djupa andetag, drick en klunk kaffe till. Vänder blicken mot den kaklade väggen i 70-talsfärger. Bränd apelsin och olivgrönt. Vrider på huvudet och sveper med blicken över vårt prydliga IKEA-kök, en liten bit av Sverige mitt i Toskanas hjärta.

- Jaha Anna, vad e det som är så illa med min mat?

- Jamen - det e dina kryddor! Du använder kryddor!!! De luktar iiiilla!

Nu räcker inte längre de tio djupa andetagen till. Jag har fått nog av hennes konstanta gnäll på min matlagning. Aldrig har hon ägnat en tanke åt vad hennes kokta blomkål avger för aromer... Jag tar ett djupt andetag, ställer ner kaffekoppen med en smäll och svarar henne på rapp italienska, men fortfarande i lugn ton. Gud nåde den som stör min morgonritual och dessutom börjar dagen med ett påhopp.

-Anna, om du inte klarar av matlukten så föreslår jag att du håller dig hemifrån under de tider jag lagar mat och de efterföljande timmarna. Alternativt stänger in dig på ditt rum med vidöppet fönster för laga mat tänker jag göra och fortsättningsvis använda salt och peppar.
- Men, men alltså - dina kryddor... säger hon och sticker näsan i min burk med paprikapulver vilt grimaserande.
- Ja, mina kryddor. Anna, du har allvarliga problem om du är så känslig för matlukt - snälla, sök läkarhjälp. För allvarligt talat, det du äter är inte tillräckligt för att nära en fågel! Jag är faktiskt orolig för dig. Dessutom, doftar det om din matlagning också.

Här försöker jag signalera med min hållning att samtalet är över innan jag förlorar tålamodet helt. Kommentaren om min mats odörer är sårande trots att jag vet att jag tillagar en carbonara som kan tävla med de flesta italienska kockar. Dessutom känns hennes senaste kommentar om kryddorna orättvis då det enda jag använder i kryddväg är salt och peppar och någon gång emellanåt paprika och färsk basilika. Dessvärre missar hon vinken och maler på i samma spår likt en trasig LP-skiva.

- Ja men, min mat kan ju inte lukta, för när jag steker mitt kött använder jag inte kryddor, inte ens salt... Här avbryter hon sig, tystnar och det syns exakt i vilken sekund som min senaste kommentar sjunker in. Hakan faller ner, ögonbrynen möter hårfästet och på syditalienskt maner levereas ett svar med fler gester än ord.

- TACK! vad är det här då!

Anna nyper sig i midjan för att påvisa att hon har några kilon för mycket kring höfterna. Tittar på Annas gulbleka ansikte, hon skulle vara riktigt söt om hon blev av med glåmigheten i hyn, de mörka ringarna under ögonen och gick ner något kilo i vikt. Suckar tungt - höjer min kaffekopp på nytt och blickar ut genom fönstret bort mot det förmodade gamla klostret. Önskar mig bort till denna fridfulla idyll. Kanske skulle jag kunna inta mitt morgonkaffe sittandes på den gamla gårdsmuren? Utan att slita blicken från den vackra toskanska villan svarar jag slutligen.
- Ja Anna, du går inte ner i vikt därför att du äter för lite och fel. Se på mig, du kan knappast anklaga mig för att äta lite och jag rasar fullkomligt i vikt. Detta beror på att jag vet att äta rätt och regelbundet. Om du vill kan jag lära dig några enkla recept.
- Jamen, din mat luktar!!

Dricker ur det sista av mitt kaffe ställer återigen ner muggen och skärper tonen för att visa att nu är det slut på denna diskussion. Både jag och Patrizia som vi delar lägenheten med har lovat lära Anna hur man lagar mat som man mår bra av och som gör att man orkar mer. Det som oroat mig sedan en tid är inte Annas vikt utan hennes orkeslöshet och glåmiga ansikte. Hur irriterande hon än kan vara så bryr jag mig om tjejen. Jag kan förstå henne, jag är inte rolig att ha att göra med när jag inte för i mig den näring och energi jag behöver. Men någonstans tar det slut, och en kan inte bestämma över de båda andra.

- Anna, kom inte här och tro att din mat inte luktar för det gör den, minst lika mycket som min. Skillnaden är att min i alla fall är näringsriktigt sammansatt.
- Jaha...
- Slutdiskuterat, jag har tidiga lektioner idag och måste göra mig i ordning.

Lämnar köket och passerar på min väg mot min egen lugna vrå badrummet där Patrizia som bäst fönar sitt hår. När jag passerar ler hon stort och mimar ett 'brava' därför att jag stod på mig. Hennes ögon glittrar av munterhet, hon har hört hela samtalet. Irritationen över min störda morgonfrid till trots, smittar hennes leende av sig, jag kan se det komiska i situationen. Jag äter god mat, stackars Anna kommer fortsätta äta sin överkokta, illaluktande blomkål med majonnäs tillsammans med okryddat kött. Med lite tur kanske jag slipper fler gliringar den närmsta framtiden om min mat.

Utanför dörren välkomnar mig den toskanska försommarsolen, de gamla kvinnorna hänger sin rena tvätt tvärs över bakgatan och bilisterna tutat ilsket på varandra alla angelägna om att komma fram först. Tar ett djupt andetag av den varma vårluften och låter mig förtrollas av Sienas nästan magiska charm när jag skyndsamt ilar över den ojämna medeltida stenläggningen. Vem kan vara på dåligt humör någon längre stund en morgon som denna, på en plats som denna?

Satte mig ner i ettt försök att undfly studiemåstena med mina räkningar. Brukar försöka vara någorlunda ordentlig och se till att betala dem i samma ögonblick som CSN dimper ner på kontot. Men det är då rakt inte roligt alla gånger. Eller, det beror på hur man ser det. Det är roligt att handla - men desto mindre kul att betala räkningarna... Storleksminskningen från 40-42 förra vintern till en 38 i år har fått som följd att en helt ny uppsättning vinterkläder behövdes - av precis ALLT. Det kostar... Borde lägga shoppingförbud på mig själv hela vintern - ngn som tror jag kommer lyckas med det? Det gör jag ju inte ens själv...

Suck,,, Solen har äntligen anlänt till Siena  - men de soliga dagarna ägnas åt
a) tentapluggande
b) tentamenstillfällen
c) oro över övriga ting som är utanför min kontroll...
d) fruktansvärd hemlängtan
Bara det att acceptera det att något är utom min kontroll är något jag har svårt för. En väldigt klok person talade en gång om för mig att det finns inga problem, bara lösningar. När jag därför springer på något som JAG med all min kraft, vilja och styrka inte kan lösa - blir jag frustrerad, oroad och till och från rent förtvivlad mellan varven. Tro nu inte att jag är något kontroll-freak, så är det inte . Jag har med åren lärt mig att acceptera det jag inte kan påverka - därmed inte sagt att jag inte regerar känslomässigt. Kanske skulle skriva upp det som karaktärsfel, överskott på empati. Känslomänniska som vill alla så väl att hon ibland glömmer sig själv.

Därav lider jag nu av koncentrationssvårigheret, ångest över de svårigheterna, ångest i väntan på tentan (känns alltid om jag drabbats av minneslucka timmarna innan tenta), och ett akrivitetsbehov utan dess like som tyvärr bromsas av att jag är så fruktansvärt trött. Tankarna är någon annanstans idag, försöker dock fokusera dem.

Skumt, klarar inte av att vara stilla och läsa - men orkar inte heller företa mig något annat. Så vad gör jag? När jag inte väntar på tentor vankar jag mest omkring, ofta talandes i telefon med en kaffemugg i högsta hugg. Pratas mycket med hemmet just nu - det håller hemlängtan lite under kontroll. underbara familj, vad gjorde jag utan er?

Jag är FRUKTANSVÄRT uttråkad!
!nte så att jag gladeligen studsar iväg till gymet eller sticker ut och springer var morgon - men att jag pågrund av att ha trampat fel på Sienas ojämna gator tvingas hålla sig väldigt stillsam är något som gör mig vansinnig... Jag har tagit för vana att OM jag kör fast i mitt  tänkande - må det handla om Manzoni eller det allmänna kaos som råder ikring mig - sticka ut och springa en vända (varma dagar promenera raskt). Väldigt effektivt för att flytta tankarna till något annat en stund. Bara det att kunna ta med sig en bok in til Piazza del campo blir ett helt projekt iom att jag tar mig fram med samma elegans som en skadeskjuten kråka... Inte går det särskilt fort heller.

Men, det sätter den värkande högervristen stopp för - suck.

Försökt hitta ngn ersättning för detta - utan någon större framgång, detta har dock provats
* lagat mat för vad som känns flera veckor - däribland ett flertal matpajer som helt sonika frusits in. (vilket innebär att jag dagligen kan fortsätta laga mat för att fördriva tiden)
* städat, städat och sedan städat lägenheten igen. Sorterat varenda låda och rensat ur en massa skräp - har aldrig haft det så välorganiserat i mitt liv! Är det lika välorganiserat om 10 veckor är packningen för hemresa gjord i ett naffs!
* sträckläsning av 'I promessi Sposi' - bidrog bar till uttråkningen. Att läsa för att man måste har en tendens att förstöra själva nöjet i att just läsa. 80 sidor till sedan är dock det alterativet också helt uteslutet - då åerstår Tassos 'Gerusalamme Liberata' *ryser*
* Gjorde tom ett försök med att se på italiensk TV... varesig roande eller grubbleridödande.

Sedan finns det inte mycket mer man kan göra i en internetlös lägenhet... Hade internet funnits hade jag kunnat spendera timmar framför Skype och Messenger och prata med vänner som det annars är alldeles för lätt att förlora kontakten med.

Just nu finns det absolut ingenting jag kan sysselsätta mig med - nästa lektionspass på 4 timmar börjar först kl 14... Det finns dock ngt delvis positivt med att sakna internet - ju mindre slösurfande man ägnar sig åt dagligen - desto mindre intressanta sidor hittar man att återvända till.

Tyck gärna att jag är lite gnällig idag - för det är jag. Less på att plugga, än mer less på att sitta still, och inte ens solen behagar skina över Toscana... Ska vi slå vad om att det kommer skina utan uppehåll när det är dags för tentapluggande igen?

Datum ni gärna får hålla en tumme för mig är:
11 juni - litteraturtenta på 10ects - Tasso och Manzoni
19 juni - filosofitenta på 5 ects - moralfilosofi 7 olika filosofers syn på 'viljans svaghet, akrasia'
?? historietentans datum fixeras senare idag. skriftlig - den enda  - tenta värd 10 ects som sedan följ upp av muntlig bekräftelsetentamen...

Sömn- samt internetlös. Vad gör man? Klokaste svaret på den frågan vore 'beta av ännu ett kapitel i Manzonis I promessi sposi' vilket jag kanske gör så småningom. Har redan tuggat mig igenom de första 110 av 120 sidor som jag satt som mål att läsa per dag. Det går långsamt vill jag lova... De trolovade - som den skulle hetat på svenska om ngn vänlig själ tagit sig tid att översätta den - är nämligen daterad tidigt italienskt artonhundratal och är känd som den FÖRSTA italienska romanen och det stora italienska mästerverket i romanväg (de erkänner själva att de var lite efter på den punkten -1800 i övriga Europa var romanen redan gammal skåpmat!) Faktum är att denna inte alls särskilt tjocka roman (645 sidor i pocketformat) tillskrivs sådan vikt att den läses av samtliga italienska gymnasieungdomar som tom tvingas lära sig inledningsfraserna UTANTILL, samt på b-kursen i italienska hemma i Uppsala. Mao - jag är lite efter och försöker knappa in avståndet till dem som kan delar av det sk mästerverket utantill.

Nu är det ju inte alls så att jag ens kan döma romanen som dålig - icke - den är faktiskt skriven på ett sätt som tilltalar mig ur narrativ synvinkel och dessutom en väldigt charmig berättelse om hur två unga milanesiska bönder gör allt i sin makt för att få bli man och hustru - vilket med den historiska bakgrunden inte är så enkelt som det kanske kan låta, mycket är det som kommer i de ungas väg. Krig, hungersnöd spanska feodalherrar och en och annan harhjärtad präst.

Vad är då problemet? Italienskans ordrikedom! Lyssnade förra veckan på en fransk poet tillika översättare som konfronterade de bägge språken ur flera olika synvinklar för att förklara de många problem man stöter på när man översätter italienskan till andra språk. Mao - trots att jag läser med hyfsad hastighet, har en hyggligt god ordförståelse och brett ordförråd så räcker det inte till för att verkligen kunna njuta av boken - och detta stör mig. Det är ytterst irriterande att efter en halvsida upptäcka att man mer eller mindre tappat tråden och då behöva backa tillbaka till början av sidan och försöka hitta den igen - än värre blir det när man inser att ens lexikon (inte av det tyngsta slaget på marknaden) inte är tillräckligt omfattande för att man ska förstå de ord som från början fått en att tappa tråden. 

En sak är jag ganska säker på - det kommer i alla fall inte att bli jag som översätter den till svenska.  Om den nu inte redan finns översatt, vad vet jag - inte finns den då i svensk handel i vart fall - dock kan man via bokus.se beställa den på både norska, engelska, spanska och tyska. Hrm... tror jag håller mig till originalversionen eller möjligen den engelska då...

Som ni kanske redan noterat är/var jag inte särskilt inspirerad till att fortsätta min läsning. Kan ha ngt att göra med att jag vet att när jag väl läst klart denna väntar en än värre tegelsten - Tassos "Gerusalemme Liberata" dvs befriade Jerusalem - episkt femtonhundratalspoem. Den är skrämmande. Haha, såhär går det när man väljer kurser som man vet bör gå att få tillgodoräknade hemma i Sverige. Jaja, jag kommer att närvara vid den muntliga tentamen- även om jag mest kommer likna en fågelholk. Har dessutom mer eller mindre bestämt mig för att göra lidandet kort och beta av detta id första möjliga tentamenstillfälle - 11 juni. Det blir knappast bättre av att jag drar ut på det hela och dessutom behöver jag inte åka hem med högsta betyg i allt (tror det är mig själv jag försöker övertyga om detta...)

Bara tre tentor kvar som ska klaras av kvar nu - sedan kan jag i lugn och ro få njuta av det italienska solskenet utan att störas av tanken att 'du borde VERKLIGEN gå hem och plugga NU!'  Det är det fina med att göra litteraturtentan tidigt, efter den 20e juni återstår då endast en tenta som jag inte tänker ta död på mig själv för att få högsta betyg på (låt er inte luras - jag kommer troligen plugga en hel del och lik förbaskat ha dåligt samvete för att jag inte la ner mer tid på att just plugga - som vanligt), vilket innebär till minstingens en vecka som jag kan ägna åt att ströva runt i de närliggande städerna eller åka ut till den Toskanska kusten och lapa solsken. Resten av Italien har jag gott om tid att se en annan gång.