Snälla låt detta vara ett grymt skämt...
...eller säg att det åtminstone är så att hon "bara" flyttar till Tyskland. För inte kan de med lämna mena att hon...
Detta var tanken som formades i mitt huvud när jag började läsa vad som skulle ha kunnat vara en helt vanlig statusupdatering på facebook, men det var såklart ingen vanlig uppdatering. Inget grymt skämt. Ingen Tysklandsflytt. Inte ens min vän som skrev, det kan hon inte mer. De ord som följde var från Madelene "Supermadde" Lundgrens föräldrar som lät meddela att hon inte längre finns hos oss. Chocken var förlamande - tårarna många och förblindande.
Att allting har en mening, det tror jag inte på - jag ser ingen mening i att en ung människa med stor aptit på livet, ett överflöd av energi och vilja att hjälpa och inspirera andra ska ryckas bort precis när denna börjat finna sin vrå i världen.
Fick du någonsin din bok skriven vännen? Jag skulle så gärna läst den, bara dina blogginlägg om din kamp för livet, som du vann, rörde mig till tårar. Den styrkan inspirerade, din energi smittade och din värme stöttade.
Nog för att jag alltid planerat att se programmet 'Mot alla odds' men inte hade jag kunnat drömma att det vore enda möjligheten att se dig tala, le och kämpa och skratta igen. Nog trodde jag att vi återigen skulle ha setts i verkliga livet.
Man tror så mycket...
Detta var tanken som formades i mitt huvud när jag började läsa vad som skulle ha kunnat vara en helt vanlig statusupdatering på facebook, men det var såklart ingen vanlig uppdatering. Inget grymt skämt. Ingen Tysklandsflytt. Inte ens min vän som skrev, det kan hon inte mer. De ord som följde var från Madelene "Supermadde" Lundgrens föräldrar som lät meddela att hon inte längre finns hos oss. Chocken var förlamande - tårarna många och förblindande.
Att allting har en mening, det tror jag inte på - jag ser ingen mening i att en ung människa med stor aptit på livet, ett överflöd av energi och vilja att hjälpa och inspirera andra ska ryckas bort precis när denna börjat finna sin vrå i världen.
Fick du någonsin din bok skriven vännen? Jag skulle så gärna läst den, bara dina blogginlägg om din kamp för livet, som du vann, rörde mig till tårar. Den styrkan inspirerade, din energi smittade och din värme stöttade.
Nog för att jag alltid planerat att se programmet 'Mot alla odds' men inte hade jag kunnat drömma att det vore enda möjligheten att se dig tala, le och kämpa och skratta igen. Nog trodde jag att vi återigen skulle ha setts i verkliga livet.
Man tror så mycket...
Mission impossible? - att samla tankarna
Hmmm, Italien bloggandet fick visst ett abrupt slut. Istället för att skriva ägnade jag mig åt att leva fullt ut den lilla tid jag hade i den bygd som ligger mig så nära om hjärtat. Men i sinom tid kommer här dyka upp inlägg med anekdoter, var så säkra! Möjligen i samma kåserande form som det inlägg jag publicerade om det stora köksgrälet - 09 :)
Jag tar mig inte längre tid att blogga. När jag väl skriver vill jag inte publicera något oegenomtänkt, ett hastverk. Alltför många gånger har jag suttit och stirrat på en blank skärm och funderat vad har jag att säga idag som skulle kunna intressera någon? Inte heller hade jag ork att i skrift fästa all den smärta som den spruckna drömmen kostade mig när förhållandet slutligen brast förra året. Det som inte dödar, härdar säger min underrubrik till bloggen och mig skall ingen knäcka.
Livet handlar om att leva det fullt ut - hur pressad tiden än må vara. Efter år med högre studietakt än 100% och nu på sistone kombinatonen av arbete och studier på avancerad nivå känns ett visst mått av stress som gammal skåpmat. Och står valet mellan att skriva om hur fantastiskt roligt jag haft det, och att ha roligt i goda vänners lag en liiten stund till - vinner alltid det senare alternativet.
Förändringar i korthet sedan 2009
Precis som förr fungerar matlagning och shopping alldeles utmärkt som terapi. DOCK gäller totalt shoppingförbud - annat än planerade inköp av sådant jag absolut behöver. Någon som vågar gissa hu länge DET förbudet kommer hålla denna gången?
Jag tar mig inte längre tid att blogga. När jag väl skriver vill jag inte publicera något oegenomtänkt, ett hastverk. Alltför många gånger har jag suttit och stirrat på en blank skärm och funderat vad har jag att säga idag som skulle kunna intressera någon? Inte heller hade jag ork att i skrift fästa all den smärta som den spruckna drömmen kostade mig när förhållandet slutligen brast förra året. Det som inte dödar, härdar säger min underrubrik till bloggen och mig skall ingen knäcka.
Livet handlar om att leva det fullt ut - hur pressad tiden än må vara. Efter år med högre studietakt än 100% och nu på sistone kombinatonen av arbete och studier på avancerad nivå känns ett visst mått av stress som gammal skåpmat. Och står valet mellan att skriva om hur fantastiskt roligt jag haft det, och att ha roligt i goda vänners lag en liiten stund till - vinner alltid det senare alternativet.
Förändringar i korthet sedan 2009
- Jag har uppgraderat från studentrum till studentlägenhet. En mysig liten bostadsyta :)
- Den inte så lilla kattungen Rocky delar denna bostadsyta - han anser sig äga mig och jag invänder inte
- Sedan drygt ett år tillbaka har jag ett mycket givande, inspirerande och intressant arbete och lika intressanta och inspirerande arbetskamrater
- Påbörjade samtidigt en masterutbildning med inriktning utbildningssociologi ( borde jag inte plugga just nu?)
Precis som förr fungerar matlagning och shopping alldeles utmärkt som terapi. DOCK gäller totalt shoppingförbud - annat än planerade inköp av sådant jag absolut behöver. Någon som vågar gissa hu länge DET förbudet kommer hålla denna gången?