Tigerlilja

Lustigt nog har de här tre veckorna mer eller mindre flugit förbi, frågan e hur myyycket klokare man har blivit? OK, så jag pratar mer och börjar få tilbaka min gamla förståelse för detta språk, men mina verb e fortfarande  en enda röra - och ni som vet hur man talar - det heter SÌ per favore, och NO grazie - jag övergeneraliserar, glömmer helt bort pr favore och använde rmig konstant av grazie... kunde lika gärna bära en skylt med texten 'utböling' kring halsen.  Konjunktiven får jag nog aldrig ngn ordning på... tack för de två extra tempusen - vad sjutton ska det vara bra för? Förstår ni ens sjävla er  helskumma grammatik??

Kursen saknar avslutande kunskapsprov, så bara av den anledningen förvänts kursdeltagarna hålla ett kortare anförande om fritt ämne, om minst tio minuter dock. Känner mig ytterst tacksam för mitt sinne för ironi samt att jag har mötena med den svenska naturen att berätta om. För hur många träffar en björnunge hemma i kvarteret när man e ute på hundpromenad, möter en älg när man är ute och orienterar eller får sina foppatofflor stulna av en grävling nere i sydeuropa?

Veckan innehöll också två fester, traditionella onsdagen på barone Rosso med övriga erasmusstudenter, och så en födelsedagsfest med tema 'glasögon' på fredagen. 

Vecka 38

Andra veckan gick fortsatt i förkylningens tecken, huvudet kändes som om det var fyllt med bomull. Hänga med i undervisningen gick det lite si och så med, som tur e är klassen begåvad med en mycket förstående lärare.  Blev tack och lov bättre mot senare delen av veckan - bland annat med tanke på att jag inte gärna ville missa veckans höjdpunkt - Festa Erasmus på Barone Rosso.

Barone Rosso - enda stället dit man kan gå om man vill umgås och dansa med vänner. Siena är verkligen ingen ort för de som åker utomlands för att supa tills de stupar och dansa hela natten lång, iaf inte om man vill besöka mer än ett ställe - för Barone Rosso is IT. Här går det att både dansa, dricka och umgås, men man lär vara beredd på att absolut alla går dit, så det är trängre än i en sardellburk.  

Dock en hyffsat trevlig sardellburk ska kanske tilläggas - dock går i regel alltid samma mnniskor hit, vilket får som effekt att nykomlingar upmärksammas omedelbart - och sedan uppvaktas hårt, iaf m de råkar vara tjejer.

Som brukligt är träffas hela gänget nere på piazan en timme eller två där man sitetr direkt på marken och dricker vin r småplastglas och gör sitt bästa för att koversera på iytalienska - lustigt nog tycks vinet hjälpa med denna saken.  Denna festen hade dessutom Gruppo Erasmus di Siena ställt fram stor bålskål med sangria och beställt pizza till barone Rosso, bäddat för party med andra ord.

Jag var nykomling på barone Rosso - vilket inte gick bemärkt förbi,  i hopp om att vinna min gunst försökte än den ena än den andra köpa antingen öl eller rosor till mig - ordet nej är uppenbarligen väldig svårtolkat, även om det yttras på fyra olika språk - efter varandra. Nej tack, jag vill INTE ha en ros' alt 'Nej tack, jag har druckit tillräckligt' går inte riktigt hem utan möts med 'Jamen snälla, bara ett glas' eller 'jamen snälla, det e ju bara en ros'. Suck... jaja, blev en billig kväll iaf och på väggen hänger en ros på tork...