Tigerlilja

Fann denna på en väns blogg och fann den roande. Dock retar dåligt formulerade frågor mig så jag korrigerar den stundvis dåliga svenskan i frågeformuleringarna. Utöver detta är jag trots mina egna shoppingvanor rätt trött på jakten på den rätta stilen, att ständigt jaga den rätta looken och de rätta plaggen, så på sätt och vis är jag aningens anti det traditionella modebloggandet.

Köp, använd, kassera? Aldrig på tiden! Mina kläder är valda för att de klär mig och gör mig glad - varför göra sig av med ett plagg enkom för att det inte är i ropet? Min favorit bland LBDs kommer få hänga med många år ännu och den är inne på sin 4e säsong.

1. Hur många par skor äger du? - Enda frågan jag inte bryr mig om att peta i.

 

Beror alldeles på hur man räknar, har väl ett 30-tal som ska säljas/skänkas bort och troligen det dubbla som fortfarande används sporadiskt. Fördelen med fötter är ju att de inte förändras i storlek riktigt på samma vis som resten av figuren, skor är därför alltid roligt att shoppa.

2. Vilken typ av jacka/(-or) har du? - Ärligt talat, vilken svensk äger endast en typ av jacka i ett land med fyra årstider?

 

Det var det där med singularis, i ett lynnigt aprilväder i norra Europa krävs flera jackor, korta, långa och av olika tjocklek. Favoriten är dock en blekrosa sommarjacka med en massa detaljer som gör den så ultrafeminin att den egentligen borde vara löjlig. Den hänger bredvid en svart vintagejacka i äkta skinn som är i mer av bikermodell, som i sin tur hänger invid den tunna olivfärgade skinnkappan.... jaja, ni hajar galoppen - dunkappan ska förpassas till förrådet!

3.Hur ofta rensas det i garderoben?

Rensar och rensar, skiftar garderob årstidvis och rensar endast ut sådant som inte längre passar alls, men det mesta viks prydligt ned i flyttkartonger och sparas till ett annat år - det är fasligt roligt att kunna fynda i sin egen garderob!

4. Hur viktigt är det med märkeskläder? - utgår att det här handlar om att ha "rätt" kläder snarare än märkeskläder i allmänhet.

 

Passform och klädsamt snitt framför allt annat, märkeskläder är endast roliga när de verkligen passar och framhäver den egna figuren. Samtliga märkesplagg i min egen garderob (sportkläder undantaget, liksom mina underbara Levi's curve ID jeans) är inhandlade second hand och de börjar bli några stycken.

5. Vilket är ditt dyraste plagg. var köpte du det , och hur mycket kostade det? - it's all abut the money...

 

Förvånande nog inte min högt älskade guldfärgade balklänning - den var ett riktigt fynd ifrån en bridal boutique i USA :) länge leve online shopping! Dyrast är nog faktiskt en knälång svart jeanskjol från Fransa (den första kjolen kortare än ankellång jag någonsin köpte!) för hisnande 1199:- Den må vara X antal storlekar för stor idag - men den finns kvar ännu i förrådet.

 

Jag är långt mer stolt över mina budgetfynd än de där få dyra undantaget. Budgetshoppingens okrönta drottning föredrar second hand, reor och att fynda i allmänhet.

En mångsidig garderob är en rolig garderob som ger utrymme för att mixa och matcha efter tycke, smak och årstid - och dödar ursäkten "men jag har ingenting passande att ta på mig!"

Och jag som trodde jag vant mig vid storstadspulsen. I ett försök att undvika att krocka med gruppen kvinnor på shoppingrunda som kom emot mig med långa steg och stora leenden tar jag ett steg åt vänster, och hör ljudet av tyg som rivs sönder, mina tights har fastnat i något. Om det ändå vore såväl. Inte enbart strumporna har fått sig en reva, utan även i mitt vänstra lår gapar en reva – och jag kände inte ett dugg, känner fortfarande inte ett dugg men mitt förvånade utrop fångar två afroamerikanska kvinnors uppmärksamhet och medkänsla och de slussar in mig i delikatessbutiken invid där jag helt sonika trycks ner på en stol och den ena av dem sliter upp ett enormt plåster ur handväskan medan den andra försöker få tag på servetter för att stoppa blödningen. Butikens ägare försöker greppa hur jag skadat mig.

 

-          På vattenpumpen utanför, meddelar den ena kvinnan. Hon slog benet i vattenpumpen där det sitter en rostig spik!

 

Rostig spik. Såret behöver rengöras, tejpas och troligen sys. Butiken saknar – såklart – första hjälpenkit och ingen kommer på tanken tvätta såret i kranvatten, säkerligen lika bra det. En av matgästerna räcker fram sin flaska med handsprit och undrar om den kan vara till någon nytta. Vad göra?  Handsprit mot öppet sår och sedan plåster, mentalt gick jag igenom varenda svordom jag kan på tre språk. Nästa överraskning var att ingen visste var närmsta akutmottagning fanns och jag fick ett fascinerande förslag.

 

-          Om du går två kvarter till så kommer du till ett apotek, de kan avgöra om du eventuellt måste till sjukhus för att sys.

 

Plågsam promenad under vilken folk tittade på mig som vore jag självaste ringaren i Notre Dame… Väl framme vid apoteket slussas jag snabbt upp till övervåningen och deras farmaceut som efter att ha kastat ett öga på det fortfarande blödande såret ringer efter en ambulans.  Ambulanssjukvårdarna bedömer lika snabbt att jag behöver sys och en stelkrampsspruta så iväg förs jag till Beth Israel sjukhus på södra Manhattan.

Beth Israel, en upplevelse i sig kan jag säga efter närmre 5 timmar på akuten. Den kvinnliga ambulanssjukvårdaren leder mig fram till en stol och jag möts av ett välkomnande leende från en av hennes kollegor som hävdar att:

 

-          Det är i alla fall en ren stol.

 

Vad han menade med detta stod ganska snart klart för mig. Den patient som mannen med det varma leendet vakade över var långt ifrån ren, utfläkt över två andra stolar, full som en kastrull. Bandana knuten runt huvudet, ett stycke nylontyg runt halsen, en vit ansiktsmask, 4 par byxor av olika längd och tyg. Ideligen svärandes på spanska med oförglömliga fraser såsom ”jag ska döda din smutsiga h*** till kollega”. Trevligt sällskap på akuten helt enkelt.

 

De kommande timmarna stod denna man både för en del skrämmande utspel och en hel del underhållning.  Jag höll mig på min kant och fick snabbt sällskap av ett flertal av mer normala patienterna som väntade på hjälp, ingen ville befinna sig alltför nära den kraxande, flaxande – stundtals snarkande - fyllkajan. Normala kallar jag oss, i jämförelse med den brokiga blandning människor som trängdes på denna långt ifrån fläckfria akutmottagning.

 

När jag slutligen får träffa den empatiske judiske läkaren som berättar anekdoter under hela mitt besök, är dennes reaktion på min skada:

 

-          Åh, de sa mig att det bara var ett sticksår, men det där är ju ett djupt skärsår. Jag trodde bara du behövde tejpas ihop och sedan skickas hem, men du behöver sys. Hur längesedan skar du dig och på vad?

 

Ljuvligt, felaktigt inskriven på akuten vilket orsakade en längre väntetid. Stelkrampspruta, halvdussinet bedövningssprutor, 7 stygn och ett recept på penicillin senare får jag vägbeskrivning till närmsta apotek.  Dit haltar jag via närmsta öppna pizzaställe där jag träffar på en kirurg på väg till sitt nattskift på samma sjukhus jag nyss lämnat

 

-          Did you just come from the hospital?

 

Var frågan jag fick. Haltandes med sönderrivna strumpor, stor kompress på låret och sjukhusets band kring handleden var det nog tämligen lätt att konstatera att ja, det hade jag. Hur som, med en hästdos penicillin och en uppsjö bandagamaterial tog jag mig via tunnelbanan tillbaka till hotellet där jag möts av dagens mest upplyftande överraskning, trasig hiss. 8 trappor har aldrig känts så långa.