Ännu en födelsedag
En dags försenat grattis till Camilla som igår fyyllde 23!
Jag var upp en sväng till Borlänge och bowlade med tjejerna - nu är det inte länge sedan vi sågs (tisdags faktiskt, fika och shopping i kupolen, välkommen energihöjare) - men innan dess var det - puh, 7 månader? jösses, tiden som sniglat fram har hunnit springa ifrån en på sistone...
Till min stora förvåning har jag under två år av bowling-dvala genomgått en metamorfos, jag har faktiskt blivit BRA på det (om man bortser från att jag börjar som jag slutar - med en och annan miss). lustig formkurva.
Jag har saknat de här tjejerna, vi hängde ihopp i vått och torrt genom hela gymnasiet och träffades ofta innan ajg flyttade ner till Uppsala (och sedan än längre söderut). Tillsammans med dem behöver jag inte oroa mig för vad jags ak säga/tänka/tycka - de tar mig för vad jag är, och de älskar mig för det. Jag ska hälsa på/ringa oftare - skicka fler vykort hädanefter!
Under de tre timmarna vi i 'gänget' (som byter form och komposiition nu och då) höll ihop kände jag mig ästan som mitt vanllig glada positiva jag från i höstas. Jag kan le spexa och skratta - men så fort jag blir ensam... Nejm inga sådana tankar. Aktivitet, aktivitet, aktivitet!
Nu på förmiddagen har jag pratat länge med vännen S från Uppsala, vi har inte haft så mycket kontakt på sista tiden, vilket för mig har varit en källa till stor ångest. Vi har nog rett ut det mesta som finns att säga även om vi (eftersom människor är olika) har en hel olika åsikter - men det får vi reda ut/acceptera/diskutera med tiden. Vännen, du ska veta hur ofta jag tänkt på dig, frågat om dig - och hur rädd jag ärligt talat varit för att ett ev fredsförsök på långdistans skulle slå fel... Men jag hade inte ork/styrka/mod för stunden
Ena foten framför den andra...
Dock skäller min frissa på mig - jag släpper hår 'vad går du på för diet den här gången då då?'
Tja, vad ska man säga? När det man i huvudsak lyckas peta i sig yoghurt och kaffe så... Dock finns det tillfällen då jag lyckas få i mig mat - om inte annat mer eller mindre tvingar de mina i mig föda med jämna mellanrum. det trugas med godbitar. jag kan faktiskt nästan le åt eländet, till och från.
Frissa - tja, i tappert försök i onsdags när jag nästan intalat mig att tiden löser allt klippte jag min ngt vildvuxna slitna hårman och slängde i en ljusbrun toning. Tyvärr är luggen för kort och jag alldeles chockad över skillnaden mellan det brunröda hårsvall ajg ahft i ett hår och detta mörkbruna med röda reflexer. Eller också är jag bara allmänt anti...
Tigerlilja - valet av namn
*Namnet tigerlija är uppbyggt av tiger - styrka och lilja - skönhet, vilket är två egenskaper jag insett att jag besitter. Det är inte självksryt, det är bara det att jag på mitt eget lilla vis innehar skönhet - och detta utan ngn värdering av ngn annan.
* Tigerliljan är färgstark - vilket stämmer med såväl min kärlek till färger som personlighet,
* Det är en blomma - och den är spröd. Hur stark jag än är har jag ibland behov ev stöd, kanske en alldeles egen spaljé/blomsterpinne
jag är allt detta, vacker/spröd, men samtidigt färgrik och stark
Han lämnade mig - och jag klandrar mig själv
Det spelar ingen roll vad man säger - det dras paralleller som inte dragits förut och de måste därför vara relaterade till mitt beteende... vad annat kan det vara?
*Tyvärr har jag nyligen påbörkjat en p-piller kur, och åkt på humörförändringar som heter duga - jag går från skratt till tårar på fem röda och känner inte igen mig själv. Hoppas bara på att de ska gå över när jag vant in mig på detta satans medel! (ger redan med sig ngt)
*Inser dessutom att avståndet hem och all längtan efter att få komma hem - till honom - i kombination med alla problem som cirkulerat kring mig sista halvåret har slungat in mig i en lättare depression - ngt jag insåg för knappa två veckor sedan - och den har gjort mig gnällig och oinspirerad,
Inte blir det bättre av att avundsjukan på den tid mina vänner får med mannen jag älskar, men inte jag, hugger till då och då - oftast bara tillfälligt och oftast lätt bortmotad - jag är ju inte oresonlig.
Men ändå - jag har visat alla mina svagheter, öppet och ärligt för att undvika missförstånd. Nu räds jag att det är detta som drivit bort honom ( dig om du läser )
Nu ska vi /jag (shit jag har drabbats av multipel personlighet )ta oss ur detta svarta hål - frågan är bara vilken tid det kommer att ta...
Grattis - jag älskar dig
Jag önskar dig allt väl - om det så är på egen bekostnad
7 days - 3 bitrhdays!
Har ni också noterat att födelsedagar har en tendens att klumpa ihop sig, modell alla på en gång? Får lov att upprätta sparkonto för födelsedagsfirande hädanefter...
Ladda batterierna?
Detta var dock innan det slog mig att det finns en väsentlig skillnad mellan Italienska Toscana och mellansverige i mars - ungefär 18 grader i temperatur! Bara att byta ut sommarjackan, ballerinorna och solglasögonen mot tjocka vinterjackan, ullhatt och rejäla fodrade kängor... Men, det är iaf studiefri vecka.
Nu ska vi dock bara komma ihåg vilket språk det är vi ska tala - och för all del - tänka på. Började min veckas ledighet ungefär såhär:
1) kliver av flygbussen på centralstation i Stockholm för att bli upplockad av en väninna och blir anfallen av pengahungriga taxi-chaufförer:
- behöver fröken en taxi?
- Ehi, NON grazie (borde jag inte sagt, ''ööh, nej tack?'')
2) 12 timmar senare på väg hem från tåget till föräldrahemmet i Dalarna då man blir irriterad på en obegåvad bilförare som kliver ur bilen mitt i en rödljuskorsning.
- Ma che cretino sei!!! (följt av ilsket kroppsspråk - hade det inte räckt med ngt i stil med ''f..rbannade idiot?'')
Trots ngt bedrövad sinnesstämning för stunden försöker jag tänka positivt:
1) det är JÄMN temperatur inomhus och varmvattnet fungerar som det ska
2) Jag är hemma hos mamma och behöver därför inte längre fundera över vad som ska lagas till middag, den lagas åt mig
3) Hjärta och hjärna har återförenats med kroppen, även om de tycks befinna sig i olika städer lik förbaskat
4) det må låta lustigt - men svensk tv... inget mer 'män och kvinnor' som verkar vara en hybrid av amerikansk pratshow och bachelor...
I wanna review my kisses...
Ibland är det lättare att uttrycka känslor med musik än i ord... Denna sätter ord på mycket av det som snurrar, saknar dig...
I only feel good when I'm talking to you
And I'm a mess when you don't call me
Call me at night
Where did you go, where did you go
And did you think of me?
It's hard to breathe and my heart's sinking
I'm slipping fast as I am reaching for you
It's gonna hurt 'cause I have been there before
Can't take much more, can't take another night
Without you here beside me
{CHORUS}
I wanna review my kisses
On every inch of your body
I wanna reveal my secrets
That only you should know
I feel all this pain inside me
That only your lips can make better
I wanna review my kisses
So you won't forget that you are mine
Don't wanna care more than you do
Don't wanna be the one who's out in the rain
Don't wanna get that call where you sound so cold
So far away, so far away
Like the distant roll of thunder
{CHORUS}
It's a cave in the darkness
And I'm lost inside you
Don't go.
I wanna review my kisses
On every inch of your body
I wanna reveal my secrets
That only you should know
I feel like a childless mother
Longing to hold her baby
If I could review my kisses
Then you won't forget that you are mine.