Han lämnade mig - och jag klandrar mig själv
Har det senaste dygnet brottats med alla 'om', 'kanske' och 'om inte'.
Det spelar ingen roll vad man säger - det dras paralleller som inte dragits förut och de måste därför vara relaterade till mitt beteende... vad annat kan det vara?
*Tyvärr har jag nyligen påbörkjat en p-piller kur, och åkt på humörförändringar som heter duga - jag går från skratt till tårar på fem röda och känner inte igen mig själv. Hoppas bara på att de ska gå över när jag vant in mig på detta satans medel! (ger redan med sig ngt)
*Inser dessutom att avståndet hem och all längtan efter att få komma hem - till honom - i kombination med alla problem som cirkulerat kring mig sista halvåret har slungat in mig i en lättare depression - ngt jag insåg för knappa två veckor sedan - och den har gjort mig gnällig och oinspirerad,
Inte blir det bättre av att avundsjukan på den tid mina vänner får med mannen jag älskar, men inte jag, hugger till då och då - oftast bara tillfälligt och oftast lätt bortmotad - jag är ju inte oresonlig.
Men ändå - jag har visat alla mina svagheter, öppet och ärligt för att undvika missförstånd. Nu räds jag att det är detta som drivit bort honom ( dig om du läser )
Nu ska vi /jag (shit jag har drabbats av multipel personlighet )ta oss ur detta svarta hål - frågan är bara vilken tid det kommer att ta...
Det spelar ingen roll vad man säger - det dras paralleller som inte dragits förut och de måste därför vara relaterade till mitt beteende... vad annat kan det vara?
*Tyvärr har jag nyligen påbörkjat en p-piller kur, och åkt på humörförändringar som heter duga - jag går från skratt till tårar på fem röda och känner inte igen mig själv. Hoppas bara på att de ska gå över när jag vant in mig på detta satans medel! (ger redan med sig ngt)
*Inser dessutom att avståndet hem och all längtan efter att få komma hem - till honom - i kombination med alla problem som cirkulerat kring mig sista halvåret har slungat in mig i en lättare depression - ngt jag insåg för knappa två veckor sedan - och den har gjort mig gnällig och oinspirerad,
Inte blir det bättre av att avundsjukan på den tid mina vänner får med mannen jag älskar, men inte jag, hugger till då och då - oftast bara tillfälligt och oftast lätt bortmotad - jag är ju inte oresonlig.
Men ändå - jag har visat alla mina svagheter, öppet och ärligt för att undvika missförstånd. Nu räds jag att det är detta som drivit bort honom ( dig om du läser )
Nu ska vi /jag (shit jag har drabbats av multipel personlighet )ta oss ur detta svarta hål - frågan är bara vilken tid det kommer att ta...
Kommentarer
Trackback