Tigerlilja

För ungefär en vecka sedan lät det fullkomligt underbart med en veckas paus i sverige, få komma hem dit alla talar MITT språk, har liknande vanor som anses fullt normala, varmvattner i regel fungerar, och där inte moralfilosofi undervisas på italienska av en tysk universitetslektor!

Detta var dock innan det slog mig att det finns en väsentlig skillnad mellan Italienska Toscana och mellansverige i mars - ungefär 18 grader i temperatur! Bara att byta ut sommarjackan, ballerinorna och solglasögonen mot tjocka vinterjackan, ullhatt och rejäla fodrade kängor... Men, det är iaf studiefri vecka.

Nu ska vi dock bara komma ihåg vilket språk det är vi ska tala - och för all del - tänka på. Började min veckas ledighet ungefär såhär:

1) kliver av flygbussen på centralstation i Stockholm för att bli upplockad av en väninna och blir anfallen av pengahungriga taxi-chaufförer:
- behöver fröken en taxi?
- Ehi, NON grazie (borde jag inte sagt, ''ööh, nej tack?'')

2) 12 timmar senare på väg hem från tåget till föräldrahemmet i Dalarna då man blir irriterad på en obegåvad bilförare som kliver ur bilen mitt i en rödljuskorsning.
- Ma che cretino sei!!! (följt av ilsket kroppsspråk - hade det inte räckt med ngt i stil med ''f..rbannade idiot?'')

Trots ngt bedrövad sinnesstämning för stunden försöker jag tänka positivt:
1) det är JÄMN temperatur inomhus och varmvattnet fungerar som det ska
2) Jag är hemma hos mamma och behöver därför inte längre fundera över vad som ska lagas till middag, den lagas åt mig
3) Hjärta och hjärna har återförenats med kroppen, även om de tycks befinna sig i olika städer lik förbaskat
4) det må låta lustigt - men svensk tv... inget mer 'män och kvinnor' som verkar vara en hybrid av amerikansk pratshow och bachelor...